Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Ni som känner mig i verkligheten vet att jag är en målinriktad kille, som sätter upp mål och sedan kämpar järnet för att uppnå målet vilket jag oftast gör. Men ibland kan jag sätta upp ett mål och sedan när jag väl har kommit halvvägs förstår jag inte varför jag kämpar för att nå det. Alltså jag ångrar mig och vet då inte vad jag ska göra. Jag har ju redan satt mig i det här, inte kan jag bara avsluta och ge upp? Jag vet inte om det är saker och ting omkring mig som påverkar det här. Jag vet att jag lätt kan påverkas av folk omkring mig, vilket jag tycker inte är bra. Men den här gången tror jag inte det är så, eller??
Men men, ibland kan livet vara enkelt men också svårt och jobbigt. Man har sina perioder då man vill försvinna från allt och önskade att allt var som när man var liten med inga problem och sånt. Men tyvärr finns det inget och göra förutom att bara kämpa. Det är det enda man kan göra!
Just nu sitter jag här och pluggar. Längtar till att få åka till Stockholm nu på tisdag, blir sedan kvar där till 8-9 januari innan jag åker tillbaka till S-vall för att plugga inför tentan den 14 januari.
Jag vill inte gå in på vad det riktigt är, håller det för mig själv när jag ändå inte har berättat för något om ''målet'' jag har kämpat efter i ett tag. Förstår att ni kommer nu kommentera och peppa mig och vilja att jag kämpar men jag vet inte om det verkligen är värt det. Tankarna får väl snurra runt och jag hoppas att jag kommer på ett beslut snart. Kan berätta att det inte har något med utbildningen eller så att göra, utan det är helt annat grej...
Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Ni som känner mig i verkligheten vet att jag är en målinriktad kille, som sätter upp mål och sedan kämpar järnet för att uppnå målet vilket jag oftast gör. Men ibland kan jag sätta upp ett mål och sedan när jag väl har kommit halvvägs förstår jag inte varför jag kämpar för att nå det. Alltså jag ångrar mig och vet då inte vad jag ska göra. Jag har ju redan satt mig i det här, inte kan jag bara avsluta och ge upp? Jag vet inte om det är saker och ting omkring mig som påverkar det här. Jag vet att jag lätt kan påverkas av folk omkring mig, vilket jag tycker inte är bra. Men den här gången tror jag inte det är så, eller??
Men men, ibland kan livet vara enkelt men också svårt och jobbigt. Man har sina perioder då man vill försvinna från allt och önskade att allt var som när man var liten med inga problem och sånt. Men tyvärr finns det inget att göra förutom att bara kämpa. Det är det enda man kan göra nuförtiden!
Just nu sitter jag här och pluggar. Längtar till att få åka till Stockholm nu på tisdag, blir sedan kvar där till 8-9 januari innan jag åker tillbaka till S-vall för att plugga inför tentan den 14 januari. Nu är det bara tre dagar kvar, får hålla ut till dess!
- Kunskap är makt!
skriven
Kämpa på Ferhat!!