Shit, har ju i stort sett glömt bort att jag har en blogg haha. Nu är det kanske dags att blogga något, tror jag ska göra det någon gång i veckan. Ska snart till jobbet och ska jobba dygn så får kanske blogga imon kväll! :)
Kommentarer:
2
Anonym
Hej fina! Tog studenten 06,känner mig gammal :(.... Är i övre 20 års åldern.
Har sedan dess jobbat inom mitt dröm jobb dvs vården,jag har studerat den,och jobbar inom det 24/7. Vid sidan om har jag ihärdigt kämpat med läsa matten som var det ämne som satte skepar i hjulet för mig. Men jag sökte ,föll,reste mig upp borstade gruset och sökte igen,föll igen ,sen fortsatte det så i flera år. Men efter ngr års kämpande ,sjukdom så lyckades jag. Jag ska inte ljuga jag hade mer motgångar än framgångar . Med inställningen Livet är som ett timglas.Man måste vända det upp och ned lite då och då låg i bakhuvudet. Dem gånger när jag hade det som jobbigast.
Men nu efter flera års erfarenhet inom vården , så stävar man efter att få ständigt utvecklas ,för alla som jobbar inom medicinens värld vet att vi aldrig blir fullärda. Man är ständigt under utbildning,man behöver lära sig nya saker allt från tekniska biten till . Tekniken och behandlingar utvecklas ständigt. Så man måste uppdatera sig . Det är det som är så spännande. Jag tog modet och sökte till ssk drömyrket ,jag lovade mig att inte ha för höga förväntningar. Trots den långa ,jobbiga vägen som tagit mig där jag är idag. Så vet jag att jag inte har en chans att komma in. Med nya antagningssystem,kvotering?!..
Jag saknar kvoten arbetslivserfarenhet ,men ser att även på utbildningens sidan har utvecklats till skillnad när jag gick ut för himmlans många år sedan, fast det känns som igår,tiden svichar förbi läskigt fort.
Nästa sak som dyker upp i huvudet är
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. All slit kommer löna sig i slutändan förhoppningsvis.
Men jag försöker , försökte hålla tillbaka dem där tårarna. Jag har ett stort hinder igen och en sjukdom har kommit ikapp mig,men jah ska resa mig upp,trots att det tar emot ,trots att jag har outhärdliga smärtor. Jag ska resa mig upp och för första gången skriva HP. Tror du jag har en chans?!
Vad jag vill säga är att jag vet att det finns många eldsjälar där ute,dem där riktiga eldsjälarna som skulle kunna ofta sig dem där 30 min efter arbetstid till att finnas och lyssna på sina patienter,dem där som skulle slåss för kung och fosterland när det kommmer till rättvisa för som medmänniska ,dem där som kan jobba 24/7 och inte är där för pengar. Är man utefter pengar så har ni valt fel bransch. Jag vill lyfta er som PÅRIKIGT kämpar ,ni som står vid dörrkanten och vill mer än nån annan,ni som är mer lämpade för ett yrke som detta. Fortsätt kämpa ,spring ,spring,välj att springa hela marathon loppet,stanna inte upp,alla motgångar stärker Oss. "Lättare sagt en gjort" men bortse det jobbiga och fokusera ,ni ,vi,har ett mål,så länge ni väjer ha målet i sikte så når vi dit en vacker dag.
En inspirations film till er alla kämpar
"Ben carson the gifted hands"
Se den, en sann historia om en ung medmänniska som kämpade.
Idag jobbar han som neurokirurg och var dem första i världen som kom på hur man separerar siemsiska tvillingar. Än idag använder kirurger världen över hans metod .
Han var blott 25 år när idén kom,idag är han i övre 50 års åldern och inspirerar andra.
Det är till honom som jag går tillbaka ,när motgångarna blir för många ,jag har sett den över 20 tal ggr om mer.
Vill bara säga att alla ni som vill,ni kan om ni vill förverkliga ,och "du" är inte ensam vi är flera som valt springa samma marathon.
Jag hoppas jag har en chans till våren,och jag hoppas att jag har hälsan i behåll ,även om dem Aldrig kommer bli 100% så försöker jag....försöker...försöker PÅRIKIGT.
Till er alla som kämpar "surround yourself with the doers and believers",NI KOMMER LYCKAS!
Avslutningsvis vill jah bara säga handen på HJÄRATA,stort tack för en fin blogg,snubblade in på den för några månader sen från sjukhus sängen.
Spännande att få tillbaka se vilken resa du gjort,ALLT SITTER I HUVUDET. Grattis i efterskott till din examen,och vad roligt höra att du idag jobbar med enligt din egen utsago "drömjobbet" med ambulans mm. Lev livet du drömmer om "framtida kolleg
4
Anonym
Hej fina! Tog studenten 06,känner mig gammal :(.... Är i övre 20 års åldern.
Har sedan dess jobbat inom mitt dröm jobb dvs vården,jag har studerat den,och jobbar inom det 24/7. Vid sidan om har jag ihärdigt kämpat med läsa matten som var det ämne som satte skepar i hjulet för mig. Men jag sökte ,föll,reste mig upp borstade gruset och sökte igen,föll igen ,sen fortsatte det så i flera år. Men efter ngr års kämpande ,sjukdom så lyckades jag. Jag ska inte ljuga jag hade mer motgångar än framgångar . Med inställningen Livet är som ett timglas.Man måste vända det upp och ned lite då och då låg i bakhuvudet. Dem gånger när jag hade det som jobbigast.
Men nu efter flera års erfarenhet inom vården , så stävar man efter att få ständigt utvecklas ,för alla som jobbar inom medicinens värld vet att vi aldrig blir fullärda. Man är ständigt under utbildning,man behöver lära sig nya saker allt från tekniska biten till . Tekniken och behandlingar utvecklas ständigt. Så man måste uppdatera sig . Det är det som är så spännande. Jag tog modet och sökte till ssk drömyrket ,jag lovade mig att inte ha för höga förväntningar. Trots den långa ,jobbiga vägen som tagit mig där jag är idag. Så vet jag att jag inte har en chans att komma in. Med nya antagningssystem,kvotering?!..
Jag saknar kvoten arbetslivserfarenhet ,men ser att även på utbildningens sidan har utvecklats till skillnad när jag gick ut för himmlans många år sedan, fast det känns som igår,tiden svichar förbi läskigt fort.
Nästa sak som dyker upp i huvudet är
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. All slit kommer löna sig i slutändan förhoppningsvis.
Men jag försöker , försökte hålla tillbaka dem där tårarna. Jag har ett stort hinder igen och en sjukdom har kommit ikapp mig,men jah ska resa mig upp,trots att det tar emot ,trots att jag har outhärdliga smärtor. Jag ska resa mig upp och för första gången skriva HP. Tror du jag har en chans?!
Vad jag vill säga är att jag vet att det finns många eldsjälar där ute,dem där riktiga eldsjälarna som skulle kunna ofta sig dem där 30 min efter arbetstid till att finnas och lyssna på sina patienter,dem där som skulle slåss för kung och fosterland när det kommmer till rättvisa för som medmänniska ,dem där som kan jobba 24/7 och inte är där för pengar. Är man utefter pengar så har ni valt fel bransch. Jag vill lyfta er som PÅRIKIGT kämpar ,ni som står vid dörrkanten och vill mer än nån annan,ni som är mer lämpade för ett yrke som detta. Fortsätt kämpa ,spring ,spring,välj att springa hela marathon loppet,stanna inte upp,alla motgångar stärker Oss. "Lättare sagt en gjort" men bortse det jobbiga och fokusera ,ni ,vi,har ett mål,så länge ni väjer ha målet i sikte så når vi dit en vacker dag.
En inspirations film till er alla kämpar
"Ben carson the gifted hands"
Se den, en sann historia om en ung medmänniska som kämpade.
Idag jobbar han som neurokirurg och var dem första i världen som kom på hur man separerar siemsiska tvillingar. Än idag använder kirurger världen över hans metod .
Han var blott 25 år när idén kom,idag är han i övre 50 års åldern och inspirerar andra.
Det är till honom som jag går tillbaka ,när motgångarna blir för många ,jag har sett den över 20 tal ggr om mer.
Vill bara säga att alla ni som vill,ni kan om ni vill förverkliga ,och "du" är inte ensam vi är flera som valt springa samma marathon.
Jag hoppas jag har en chans till våren,och jag hoppas att jag har hälsan i behåll ,även om dem Aldrig kommer bli 100% så försöker jag....försöker...försöker PÅRIKIGT.
Till er alla som kämpar "surround yourself with the doers and believers",NI KOMMER LYCKAS!
Avslutningsvis vill jah bara säga handen på HJÄRATA,stort tack för en fin blogg,snubblade in på den för några månader sen från sjukhus sängen.
Spännande att få tillbaka se vilken resa du gjort,ALLT SITTER I HUVUDET. Grattis i efterskott till din examen,och vad roligt höra att du idag jobbar med enligt din egen utsago "drömjobbet" med ambulans mm. Lev livet du drömmer om "framtida kolleg
skriven
Ferhaaat dags att börja blogga igen!! :)
skriven
Hej fina! Tog studenten 06,känner mig gammal :(.... Är i övre 20 års åldern.
Har sedan dess jobbat inom mitt dröm jobb dvs vården,jag har studerat den,och jobbar inom det 24/7. Vid sidan om har jag ihärdigt kämpat med läsa matten som var det ämne som satte skepar i hjulet för mig. Men jag sökte ,föll,reste mig upp borstade gruset och sökte igen,föll igen ,sen fortsatte det så i flera år. Men efter ngr års kämpande ,sjukdom så lyckades jag. Jag ska inte ljuga jag hade mer motgångar än framgångar . Med inställningen Livet är som ett timglas.Man måste vända det upp och ned lite då och då låg i bakhuvudet. Dem gånger när jag hade det som jobbigast.
Men nu efter flera års erfarenhet inom vården , så stävar man efter att få ständigt utvecklas ,för alla som jobbar inom medicinens värld vet att vi aldrig blir fullärda. Man är ständigt under utbildning,man behöver lära sig nya saker allt från tekniska biten till . Tekniken och behandlingar utvecklas ständigt. Så man måste uppdatera sig . Det är det som är så spännande. Jag tog modet och sökte till ssk drömyrket ,jag lovade mig att inte ha för höga förväntningar. Trots den långa ,jobbiga vägen som tagit mig där jag är idag. Så vet jag att jag inte har en chans att komma in. Med nya antagningssystem,kvotering?!..
Jag saknar kvoten arbetslivserfarenhet ,men ser att även på utbildningens sidan har utvecklats till skillnad när jag gick ut för himmlans många år sedan, fast det känns som igår,tiden svichar förbi läskigt fort.
Nästa sak som dyker upp i huvudet är
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. All slit kommer löna sig i slutändan förhoppningsvis.
Men jag försöker , försökte hålla tillbaka dem där tårarna. Jag har ett stort hinder igen och en sjukdom har kommit ikapp mig,men jah ska resa mig upp,trots att det tar emot ,trots att jag har outhärdliga smärtor. Jag ska resa mig upp och för första gången skriva HP. Tror du jag har en chans?!
Vad jag vill säga är att jag vet att det finns många eldsjälar där ute,dem där riktiga eldsjälarna som skulle kunna ofta sig dem där 30 min efter arbetstid till att finnas och lyssna på sina patienter,dem där som skulle slåss för kung och fosterland när det kommmer till rättvisa för som medmänniska ,dem där som kan jobba 24/7 och inte är där för pengar. Är man utefter pengar så har ni valt fel bransch. Jag vill lyfta er som PÅRIKIGT kämpar ,ni som står vid dörrkanten och vill mer än nån annan,ni som är mer lämpade för ett yrke som detta. Fortsätt kämpa ,spring ,spring,välj att springa hela marathon loppet,stanna inte upp,alla motgångar stärker Oss. "Lättare sagt en gjort" men bortse det jobbiga och fokusera ,ni ,vi,har ett mål,så länge ni väjer ha målet i sikte så når vi dit en vacker dag.
En inspirations film till er alla kämpar
"Ben carson the gifted hands"
Se den, en sann historia om en ung medmänniska som kämpade.
Idag jobbar han som neurokirurg och var dem första i världen som kom på hur man separerar siemsiska tvillingar. Än idag använder kirurger världen över hans metod .
Han var blott 25 år när idén kom,idag är han i övre 50 års åldern och inspirerar andra.
Det är till honom som jag går tillbaka ,när motgångarna blir för många ,jag har sett den över 20 tal ggr om mer.
Vill bara säga att alla ni som vill,ni kan om ni vill förverkliga ,och "du" är inte ensam vi är flera som valt springa samma marathon.
Jag hoppas jag har en chans till våren,och jag hoppas att jag har hälsan i behåll ,även om dem Aldrig kommer bli 100% så försöker jag....försöker...försöker PÅRIKIGT.
Till er alla som kämpar "surround yourself with the doers and believers",NI KOMMER LYCKAS!
Avslutningsvis vill jah bara säga handen på HJÄRATA,stort tack för en fin blogg,snubblade in på den för några månader sen från sjukhus sängen.
Spännande att få tillbaka se vilken resa du gjort,ALLT SITTER I HUVUDET. Grattis i efterskott till din examen,och vad roligt höra att du idag jobbar med enligt din egen utsago "drömjobbet" med ambulans mm. Lev livet du drömmer om "framtida kolleg