Varför?

Allmänt
 
Svar: Fanns väl några anledningar till varför jag sa upp mig, tänker inte rabbla upp allting. Men bl.a handlar det om lönen. Jag går ju liksom upp några tusenlappar bara av att byta jobb vilket jag tycker är bra. Jag tycker att man kan utvecklas otroligt bra inom akuten, både vad gäller kunskapen men också karriären. 
Men som sagt, jag valde att gå vidare just för lönen men också för nya utmaningar. Och att jobba på VC är sjukt kul kan jag säga. Desamma!
 
 
Svar: Vad kul att min blogg har inspirerat dig så mycket att du också valt att jobba inom vården, kul att höra! Kul att du även sökt till MittUniversitetet, tyckte det var en sjukt bra universitet. Haft funderingar på att plugga där igen om jag ska vidareutbilda mig till ambulanssjuksköterska. Men vi får se, just nu lutar dig sig mer åt anestesisjuksköterska, asså narkos.

- Det var värt att plugga i en annan ort. Du är i en helt annan miljö och umgås i stort sett bara med folk som också pluggar. Jag vet att om jag hade pluggat i Stockholm hade jag nog inte pluggat så mycket som jag gjorde i Sundsvall, på tanken att mina vänner här i Stockholm inte pluggar utan jobbar.
Jag träffade på nya människor och jag blev vänner med alla, så det är inte svårt att skaffa nya vänner kan jag säga. Har nu vänner från Luleå, Arvidsjaur, Göteborg m.m som jag än idag har kontakt med, framförallt Maria (Göteborg) och Fille (Luleå).

- Jag brukar säga, har det gått bra för en på gymnasiet är det nog inga problem på universitetet. Det är bara att det är mer självständig nu när man pluggar i högre nivå. 
Klart man har i tankar om vad man ska göra om man failar, men att du inte klarar tentan första gången är inte hela världen. Då vet du iaf vad du behöver plugga mer på och så. Man ska helt enkelt inte ge upp! 
Att bo ensam är ganska läskigt och jobbigt i början, men med tiden så blir det bara bättre. Du kommer tillslut älska att bo ensam, jag gjorde det iaf. Saknar ibland att ha en egen lägenhet o så, men jag är inte redo än. Sparar pengar till bla lägenhet, än så länge bor jag hemma. 
 
"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara längre tid" - Så är det också, kan var ibland jobbigt på vägen upp men kämpar man så kommer man fram tillslut. Men som jag skrev tidigare också, GE ALDRIG UPP! Bara att kämpa på så står du en vacker dag där med din sjuksköterskeexamen i handen. Lycka till! :)

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 Ssk Mia:

skriven

Lycka till igen och stort av dig att du är så målmedveten och ivrig i din karriär. Jobba lugnt (ja nu så lugnt som det går på akuten)!